måndag 19 september 2011

Måndagsrapporten

Hej på er!

Jag kan börja med att berätta att det nu är exakt tre månader kvar av denna tävling. Första månaden bara svischade iväg och det kommer troligtvis de tre kommande månaderna också att göra så man får inte ligga på latsidan och tänka att det är lång tid kvar. Jag behöver varje dag vi kan få för att försöka vinna den här tävlingen. Har inte råd att gå upp i vikt något mer nu, så jag får lägga i en högre växel. Det gör jag genom att börja röra på mig mycket mer. Ikväll blir det att simma, och den här gången utan mamma. På onsdag simmar vi ihop igen.
För att ge igen och se till att jag ligger bättre till än vissa i den här tävlingen så utsatte jag allas vår bäret för psykning. Ni minns säkert när han kom och lämnade två pizzor och en kebabrulle utanför vår dörr en fredagkväll. För mig blev det ju mest bara bra eftersom jag kunde öppna kebabrullen och äta innehållet, men för Pierre blev det ju bara en jobbig frestelse som han dessutom föll för.

Igår (söndag) ville jag ge igen på hans psykning så jag åkte dit med ett gäng små påsar med ostbollar (motsvarande en hel påse) som jag vet att han älskar. Jag visste att han inte var hemma, men att han var på väg hem så jag var tvungen att "jobba" snabbt. Jag svor lite åt hans förbannat tunna brevinkast för det kändes som jag krossade mer eller mindre alla ostbollar när jag stressad försökte få in dom i hans lägenhet. Jag tror det blev 5 påsar intryckta och den sista hängandes på handtaget. 

När jag var klar så skyndade jag mig ut och ser då bäret komma körandes i sin bil så jag springer och gömmer mig bakom ett hus och så ringer jag Pierre och berättar läget. Jag hade Pierres bil och den stog parkerad på parkeringen och såklart så ställer sig bäret bakom den så jag tänkte att han skulle förstå med en gång att någon av oss var där. Jag och Pierre la på så att bäret skulle kunna ringa honom när han kommit upp till lägenheten.
Det var så kul att ge igen så det var inte sista gången. Det roliga var att bäret hade sett någon springa ut från porten, men han såg inte att det var jag *haha* Han hade ju såklart oxå sett bilen, men trott att det var någon annan bil...
Men vet ni vad det roligaste är då? Att han åt ostbollarna! Wohoo! 

Här är förra veckans psykning light då jag skickade den här bilden till bäret som saknar ost. En annan får ju äta ost varje dag. Det är så kul att psyka. Våra fina konkurrenter i södra Sverige kanske tror att de sitter säkert vad gäller psykningar, men man ska aldrig lita på oss vad gäller den saken *mohahaha* 
mmmm va gott med ost (som jag får äta varje dag) :)

Den här veckan ska jag jobba stenhårt för att vågen ska visa minus på söndag. Om jag kommer på några flera metoder än simning så berättar jag mer om det nästa vecka.

Det var allt för denna gång. Come again :)











4 kommentarer:

  1. Vilken rolig måndagsrapport! Och jag håller med, en månad har gått fort, 3 kvar! Det fixar vi galant!!! Puss å kram!

    SvaraRadera
  2. Tips från Coachen21 september 2011 kl. 11:32

    Jag har märkt att viktnedgången på LCHF kan vara ryckigt. Nuförtiden tänker jag mest i "pendlingsområden". Det betyder att man går ner, och sedan går man upp lite, pendlar ner, osv. Så det är högst osäkert om du gått upp egentligen utan bara pendlar? Interessant att se på söndan hur det ser ut. Hur verkar det med mellanvägningarna, har du nån tendens där? Bli inte förvånad om du gått ner -2 på söndan igen. Det håller vi tummarna för!
    Krigsföringen hos er är skojigt, det ska inte vara tråkigt att banta, jaa, skåningarna borde också drabbas av nån attack så de inte tror att de sitter säkert...så man får se om de har sk. karaktär...?
    Kram
    Coachen

    SvaraRadera
  3. DAnsa Elin! Dansa! :D Hemma eller vart som helst. Eller kom till zumban på onsdagar. Det är nybörjarpass då så ganska lugnt och så visar Mr Alvarez hur man ska ta stegen. ;)
    Puss gumman! Och fortsatt lycka till!

    SvaraRadera
  4. Det var inget dålig utlägg för ett par ostbollar;) Sitter just nu och planerar min hämd, och jag har en så underbar idé. Om jag vore dig Elin skulle jag se upp, när du minst anar det kan det dyka upp smågodis var som helst.

    SvaraRadera