tisdag 30 augusti 2011

Coachen reflekterar över Tristess

Här börjar uppförsbacken

 Det här är Tinkarpsbacken på vägen hem om jag väljer att cykla bredvid "det stora vattnet"
Tinkarpsbacken kallas "mördarbacken", en riktig bendödare. I km lång med långsam, seg stigning, den tar aldrig slut.
I början av backen, fram till den vita muren är man någorlunda optimistisk.
Men precis där börjar det:
800 meter kvar..
Tvivlet. Vad har jag gett mig in på? Varför cyklar jag här när det finns en platt cykelväg norr om staden? Ska jag vända om? Vänta på bussen och betala taxan för cykel också? För att komma tillbaka till den platta cykelvägen måste jag upp för en lika svår uppförsbacke... Tristessen intager kropp och själ..För en stund är allt bara hopplöst, detta kommer aldrig att gå. Jag har frivilligt ställt mig i en "no-return" situation.
Me and my Shadow...
Zen-buddisten kallar detta läge "The Gateless Gate". Du kommer inte igenom, inte förbi, inte runt, inte under, du är bara barskrapad på alternativ. Ge dig, surrender! Din förnekade skugga har kommit ikapp dig och avslöjat ditt högmod!
Det var då jag bestämde mig för att regelbundet utsätta mig för Tristess. För annars skulle jag vara besegrad av Tristess- for ever. Och jag skulle veta det- alltid! Och Tinkarpsbacken skulle veta det om mig- alltid!.. att jag inte klarar den...vilken skam! Detta hände i början av augusti när jag hade börjat jobba igen.

hela backen på fyran idag, aldrig hänt förut!
Halvvägs

..Så jag började träna på momentet.
Minst en gång i veckan
Vad har jag upptäckt?
Att "uppförsbacke" är en illusion som jag själv
placerat där!












Detta berättar jag för att ni ska få inspiration!
Jag vet att det finns en cyklist i Teamet...vid nästa besök här:
My foot säger engelsmannen när han svär!
Jag klarade Tristessen på 3 veckors övning! Idag har cyklat upp för backen på fyrans växel(av7), fotograferat samtidigt och lyssnat på Rix-Fm på samma gång.
önskar jag att Han tar med sin Mountinbike och så testar vi Tinkarpsbacken! Det finns cykelbana på varje sida av vägen så vi behöver inte trängas. Efteråt lär vi få döpa om Tinkarp till KärringaBacken för jag tänker inte komma Tvåa! 
Om nu inte Bäret antar utmaningen och löper uppför backen i sitt fruktansvärda tempo, Honom är jag rädd för!
Ha det bra Allihopa!
Kram från Coachen

2 kommentarer:

  1. Vilken härlig inspiration du ger oss! Jag hänger gärna med och hejar på alla som ska ta sig upp för backen..både på cykel och med bara ben. Själv kan jag gå i lagom takt för att hålla huvudvärken på avstånd! Heja, heja, heja!

    SvaraRadera
  2. Hej hej

    Vad bra skrivet Marja, Blev faktiskt sugen på att cykla lite tro det ellet ej. Klart jag har med mig cykeln ner till skåne nästa gång så kör racet i backen. Men jag vet inte om jag kommer klara av att ta kort på oss och lyssna på rix fm samtidigt :)

    Tack/ Pierre

    SvaraRadera